Stöd till nya barnmorskor för att orka och våga vara barnmorska

Mitt namn är Alexandra Lindholm och jag är nyutexaminerad sjuksköterska och barnmorska från Yrkeshögskolan Novia/ Vasa i december 2020. Efter jag tog examen har jag jobbat som barnmorska i Sverige.

 

Jag minns barnmorskestudierna och praktikerna som spännande och utmanande, speciellt på förlossningen! Sett till timmar och ambition jobbade jag säkert 150%, varken övertid eller att joura var något konstigt. För precis som de flesta andra barnmorskestuderande ville jag vara med vid så många förlossningar som möjligt och få så mycket erfarenhet som möjligt. Och en del av det jag var med om berör mig mycket än idag.

 

Det var ett kvällspass på förlossningen under min sista praktik som barnmorskestuderande. Jag hade tillsammans med min handledare hand om en föderska. Under kvällens gång fylldes förlossningsrummen med nya föderskor och plötsligt var alla rummen på avdelningen fulla! Vi jobbade på och hoppades att allt skulle löpa smidigt. Plötsligt ringde det på dörren. Det var polisen och min handledare utbrister “tää ei ole totta!” (“det här är inte sant”). Just den kvällen, typiskt nog när det redan var mycket att göra, kom polisen in med en kvinna som utsatts för våldtäkt. Det blev snabba besut, arbetsfördelningen gjordes om och min handledare fick också ta hand om våldtäktsoffret. Vi jobbade över långt in på natten det kvällspasset. Trots otrolig hög arbetsbelastning gick det hela ändå bra den kvällen och natten.

Det här var i slutskedet av mina studier och på så vis kände jag mig inte utelämnad, utan vi hjälptes alla åt. Det kändes bra att jag kunde bidra med extra händer. Jag, som då blivande barnmorska, växte i min roll och de andra barnmorskorna framstod som riktiga hjältar och livräddare i mina ögon. Så himla fint att få uppleva en stark kämparglöd, barnmorskor är helt otroliga! Det är ju inte så att barnmorskor får högre lön eller bonus för varje extra förlossning eller hur snabbt de jobbar, utan de jobbar och kämpar på för en barnmorskas samvete och hjärta är gjort av guld. Åtminstone är många barnmorskor guld värda.

Men hur mycket ska man behöva offra av sig själv för att kunna jobba som barnmorska? Idag jobbar jag som barnmorska i Sverige där bristen på barnmorskor är stor. Hur löser man detta problem? Genom att utbilda fler barnmorskor?

 

I examensarbetet SÄKRA FRAMTIDENS FÖRLOSSNINGSVÅRD! Nyutexaminerade barnmorskors erfarenheter av att arbeta på förlossningsavdelning. ( Grinndal & Karlsson, 2021) belyser man vikten av god introduktion och trygghet för att nyutexaminerade barnmorskor ska våga och orka stanna kvar på arbetsplatser. Förutom det framkommer det även att hög grad av arbetsrelaterad utbrändhet ses hos barnmorskor samt att lite mer än 30 % av barnmorskorna någon gång funderat på att lämna sina jobb, bland annat till följd av stress och resursbrist. Att utbilda fler barnmorskor skulle därför knappast lösa barnmorskebristen om nyutexaminerade barnmorskor ändå varken vågar eller orkar med arbetslivet.

I studien Sustainable midwifery: Supporting new graduates’ transition to practice (Gilkinson & Cummins 2021) lyfter skribenterna fram vikten av att nyutexaminerade barnmorskor skall få stöd och möjlighet till reflektion tillsammans med en mentor-barnmorska. I studien lyfter man upp en kritik mot att barnmorskor under de första arbetsåret skolas in på alla enheter inom förlossningsvården vilket kan medföra en känsla av isolering och att inte tillhöra någon av arbets teamen (Gilkinson & Cummins 2021). Mycket av det som står i examensarbetet kan jag som nyutexaminerad relatera till. Det är viktigt att som ny barnmorska få en så bra grund och introduktion som möjligt för att våga och orka jobba vidare. Det kommer utmaningar på vägen, men en bra grund ger större förutsättningar för att ta sig igenom dessa utmaningar. Ett mentorsprogram som en del av introduktionen kunde stödja den egna utvecklingen och hjälpa till för att våga hållas kvar i branschen. När jag nu från media får höra om det kaotiska läget i Stockholm med barnmorskeupproret där, blir jag ledsen. Att det ska behöva gå så långt att barnmorskor och chefer säger upp sig, inte för att de inte trivs med sitt jobb utan för att belastningen helt enkelt är för stor. Samtidigt är det bra att någon lägger ner foten och att problem lyfts upp.

 

Trots att min arbetsplats har det bättre ställt än i Stockholm märks bristen även här, t.ex genom att det på BB finns anställa sjuksköterskor istället för barnmorskor. Dessa sjuksköterskor är jätteduktiga och många av dem har även ett intresse av att läsa vidare till barnmorska, men att vara duktig sjuksköterska räcker inte till för alla barnmorskans uppgifter. Jag känner mig ändå lyckligt lottad och tacksam. Trots barnmorskebristen har jag fått en trygg och bra introduktion på BB och på förlossningen blev jag väl mottagen. Det känns tryggt att min arbetsplats belyst problemet i Stockholm och jobbar för att förebygga att samma situation inte uppstår här.

 

På en av mina första pass på förlossningen hade jag hand om en förstföderska i aktiv fas. Förstföderskan med sin partner hade önskat tydlig kommunikation med sin barnmorska. Det var lugnt på avdelningen, så jag hade möjlighet att hela tiden vara närvarande på rummet, vilket var skönt. Föderskan tog sig genom värkarna fint med hjälp av sin aktiva och stöttande partner. Förlossningen framskred bra men på slutet blev fostrets hjärtljud avvikande. Barnet föddes med hjälp av sugklocka, barnet var medtaget och barnläkaren var på plats. Trots att det blev jobbigt och utmanande för paret på slutet, tackade de mig ändå personligen för att jag varit med hela tiden. “Tack för att du var närvarande och stannade, det betydde mycket”. Det känns fint att kunna bidra till att en jobbig händelse inte blir traumatisk och därmed kunna förebygga förlossningsrädsla. Jag hoppas att jag även i framtiden har möjlighet att kunna ge detta stöd och vara lika närvarande igen, för att vara närvarande har betydelse!

Att som barnmorska vara närvarande kan bidra till en bra grund för att föderskor och deras anhöriga ska få känna sig trygga. Även att som mentor och handledare hinna vara närvarande är viktigt för att också studerande, nyutexaminerade och kollegor ska få känna sig trygga. Det ska inte vara en självklarhet utan snarare räknas som ett undantag att man som barnmorska inte hinner äta eller gå på toaletten och att känna sig otillräcklig och jobba övertid!

 

Jag är stolt över alla som jobbar för bättre arbetsvillkor för barnmorskor och bättre förutsättningar för de födande. För som nyutexaminerad barnmorska vill jag tro på en framtid med många fina, lärorika och givande arbetspass. För att föda under trygga händer ska inte höra till undantag utan vara en självklarhet!

 

 

Alexandra Lindholm, barnmorska

Källor:

Gilkison, A., & Cummins, A. (2021) Sustainable midwifery: Supporting new graduates’ transition to practice, Women and Birth, Volume 34, Issue 2, 2021,

Pages 111-112, ISSN 1871-5192, https://doi.org/10.1016/j.wombi.2020.09.019.

 

Grinndal, A., & Karlsson, J. (2021). Examensarbete inom huvudområdet Reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa. SÄKRA FRAMTIDENS FÖRLOSSNINGSVÅRD. Nyutexaminerade barnmorskors erfarenheter av att arbeta på förlossningsavdelning. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1603678/FULLTEXT01.pdf?fbclid=IwAR0Z-nPcyxWdn2euQ6100Aq3gkzEqcDysFMnKJ42_uXKZxqS0jbk5A8Ab0I

 

 

UNFPA (2011). The State of the World’s Midwifery 2011. Delivering Health, Saving Lives https://www.unfpa.org/sites/default/files/pub-pdf/en_SOWMR_Full.pdf

Jaa tämä postaus

Share on facebook
Share on twitter
Share on linkedin
Share on print
Share on email
Kätilöt bloggaa

Kätilöt bloggaa

Kätilöliiton blogi käsittelee ajankohtaisia aiheita kätilöiltä kätilöille.

Suomen Kätilöliitto on yksi Suomen vanhimpia ammatillisia järjestöjä ja sillä on pitkä perinne kätilöitä yhdistävänä tahona.

Haluaisitko sinä kirjoittaa blogiin?

Käy lukemassa tarkempi ohjeistus ja pistä kynä sauhuten.

Uusimmat postaukset

Blogikirjoitusten aihepiirit

Blogiarkisto