Barnmorskeutbildningen på yrkeshögskolor i Finland bygger vidare på sjukskötarexamen och är 4,5 år lång, men följer inte EU-direktiven. Ett förslag från en arbetsgrupp inom projektet SOTEKO, föreslår att utbildningen ska förlängas och bli en specialutbildning som bygger vidare på sjukskötarutbildningen. Barnmorskeutbildningen skulle enligt förslaget inte bli en högre högskoleutbildning och fortsättningsvis inte följa EU-direktiven. I Finland saknas idag en barnmorskevetenskap som skulle stärka barnmorskeprofessionen och fördjupa de teman som barnmorskor behöver i sitt arbete för att förbli en självständig profession.
Barnmorskeutbildningen idag
Idag har vi i Finland direktantagning till barnmorskeutbildning som omfattar 270 sp och som med en normal studietakt har en längd på 4,5 år. Barnmorskor i Finland får så kallad dubbelexamen, det vill säga de erhåller både sjukskötar- och barnmorskeexamen, båda på kandidatnivå/Bachelor of Science (Se Yrkeshögskolelagen och Statsrådets förordning om yrkeshögskolor). Barnmorskeutbildningen följer för närvarande inte EU:s direktiv för erkännande av yrkeskvalifikationer 2005/36/EG och 2013/55EU i och med att direktiven inte känner till dubbelexamen.
Ett förslag på ny barnmorskeutbildning
Undervisnings- och kulturministeriet har i projektet Soteko under Sanna Hirsivaaras ledning gjort en utredning om Yrkeshögskoleutbildning. I slutrapporten som publicerats under 2023, presenteras förslag på hur bland annat barnmorskeutbildningen kunde utvecklas för att uppfylla EU:s direktiv för erkännande av yrkeskvalifikationer.
Rapporten presenterar en modell, där barnmorskeutbildning är en påbyggnadsutbildning efter sjukskötarexamen och omfattningen skulle vara 18 månader eller 3000 timmar. De som gått utbildningen får titeln barnmorska. Utbildningen garanterar inte att EU:s direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer uppfylls. Förslaget kräver nämligen ett års arbetserfarenhet i alla yrkesrelaterade uppgifter efter genomgången utbildning för att erhålla behörighet att utöva yrket inom EU/EES.
I rapporten blir det oklart hur det praktiska genomförandet av arbetsåret skall förverkligas och på vilket sätt det ska omfatta den breda kompetens inom sexuell och reproduktiv hälsa som professionen kräver. Enligt förslaget skulle barnmorskeutbildningen alltså bli totalt 6 år: 3,5 år för sjukskötarexamen + 18 månader/3000h för barnmorskeutbildningen + ett års arbetserfarenhet för att därefter kunna ansöka om EU-yrkeskvalifikation (Se Sosiaali- ja terveysalan korkeakoulutuksen kehittäminen -hanke. Loppuraportti. 2023, 84–107).
Den totala studietiden skulle därmed motsvara studier som krävs för högre yrkeshögskoleexamen (HYH) och för högre högskoleexamen. En förlängning av utbildningen samtidigt som utbildningsnivån skulle förbli oförändrad skulle minska utbildningens attraktionskraft.
Barnmorskeutbildning på högre yrkeshögskolenivå
Finlands Barnmorskeförbund föreslår att barnmorskeutbildningen skall vara på högre yrkeshögskolenivå (HYH) och inkludera EU-direktiven. En sådan förändring skulle kräva lagändringar. Klart är att barnmorskeutbildningen kommer att förändras, men hur är ännu inte bestämt.
Barnmorskor kan studera till högre högskoleexamen redan nu, både som högre yrkeshögskoleexamen (HYH) och som magister inom vårdvetenskap på universitet. Problemet är att man inte studerar det egna ämnet, barnmorskevetenskap, utan vårdvetenskap, ledarskap, avancerad klinisk vård (AKS) eller utveckling av praktiskt barnmorskearbete. Vilket betyder att man inte fördjupar det egna ämnet, barnmorskevetenskap.
Varför behövs barnmorskevetenskap?
Barnmorskekunskap och barnmorskevetenskap, som båda kallas midwifery på engelska, är olika men är relaterade till varandra. Barnmorskekunskap är det ämne barnmorskor nu studerar på yrkeshögskolor för att bli barnmorskor och det praktiska arbetet kallas barnmorskearbete (kätilötyö). Vid magister- och doktorsstudier är det barnmorskevetenskap barnmorskor borde studera och forska i. Barnmorskevetenskap är kopplat till barnmorskearbetet eftersom många av de frågor/problem man studerar kommer från barnmorskearbetet, men man kan även studera sådant som är oberoende barnmorskearbetet. Barnmorskevetenskap kommer både barnmorskearbetet och -utbildningen till godo både direkt och indirekt.
En vetenskap eller disciplin bygger på egna teorier och egna begrepp. Teorier och begrepp är centrala för den egna disciplinens utveckling. Teorierna behöver bygga på de frågor som är väsentliga för att barnmorskevetenskapens mål ska uppfyllas, det vill säga att vårdandet av friska och lidande (sjuka) kvinnor under graviditet, förlossning och efter födseln samt kvinnohälsa och sexualitet leder till god vård som främjar hälsa och välbefinnande. Teorier bygger i sin tur på begrepp. (jfr. Theories and perspectives for Midwifery – a Nordic view).
Med fler doktorsutbildade barnmorskor borde det bli naturligt att barnmorskor bestämmer om den egna disciplinen och inte lyder under andra discipliner. Flera barnmorskor kunde engageras i politik och påverka utvecklingen av barnmorskans kompetensområden i vårt land. Det här kunde gagna kvinnor genom hela livet i frågor gällande sexuell och reproduktiv hälsa samt tillåta barnmorskor att arbeta med det de är experter på under rimliga förhållanden och med resurser som möjliggör ett gott arbete.
Det är inte bara vår fina statistik med goda resultat gällande mödra- och barnadödlighet vi ska värna om, utan också hur vården genomförs. Strävan är att vi har nöjda föderskor som upplevt vården under graviditeten, förlossningen och tiden efteråt med det nyfödda barnet som positiv och god även då något inte gått som förväntat (jfr. Verksamhetsplan för sexualitet 2014–2020).
Barnmorskevetenskap fördjupar viktiga teman i barnmorskans arbete
Inom barnmorskevetenskap är bland annat följande frågor viktiga. Kvinnor som föder barn är vanligtvis friska kvinnor som går igenom en naturlig del av livet. Det samma gäller för puberteten och klimakteriet – de är naturliga förändringar i en kvinnas liv och inte sjukdomar. Sexualiteten är en normal del av livet, från födsel till död. Barnmorskan ansvarar för vård av både kvinnan och det ofödda eller nyfödda barnet och familjen. Familjen har en särskild betydelse inom barnafödande, då den är en del av processen och skapar en ny generation med hopp inför framtiden.
Barnmorskans relation till kvinnan bygger på närvaro, tillit, omsorg och önskan om att göra det bästa för henne. Kontinuitet inom vården har visat sig ha fördelar som ökad tillit och färre medicinska ingrepp (Sandall 2017). Närvaro minskar också kvinnans rädsla och behovet av smärtlindring under förlossningen. Delaktighet och självbestämmande är viktiga för att kvinnan ska känna sig trygg och nöjd med vården. Barnmorskans roll är att vara kvinnocentrerad och ta hänsyn till kvinnans önskemål, intressen och behov.
I barnmorskans arbete är hälsa och välbefinnande centrala. Att fokusera på kvinnans egna resurser och arbeta hälsofrämjande är avgörande för hälsan och välbefinnandet för både kvinnan, hennes familj och samhället som helhet. Ett exempel på detta är fördelarna med amning för det nyfödda barnet och dess fortsatta liv.
Barnmorskan behöver både teoretisk och praktisk kunskap för sitt arbete. Hon eller han behöver förstå de olika skedena av barnafödandet, graviditeten, förlossningen och tiden efter födseln samt ha en bred kunskap inom gynekologi. Barnmorskan måste ha praktiska färdigheter, kunna ta beslut och samarbeta med andra experter såsom läkare, näringsterapeuter, fysioterapeuter, psykologer och socialarbetare. Därutöver behöver barnmorskan ha kunskaper om lagstiftning och ha förmågan att agera empatiskt och etiskt.
Barnmorskeutbildningen behöver utvecklas
I Finland behövs en utveckling av barnmorskeutbildningen och barnmorskevetenskapen för att nå samma nivå som andra nordiska och europeiska länder (jfr. t.ex. Island och Storbritannien), där man kan studera till magister och doktor inom barnmorskevetenskap. Utan en egen barnmorskevetenskap finns det inte tillräckligt stöd för att utveckla disciplinen. För att möjliggöra flexibel utbildning med värdefullt innehåll som stöder utvecklingen av barnmorskans profession och ger en möjlighet till praktik och arbete i alla EU-länder skulle det vara av yttersta vikt att barnmorskeutbildningen blir på magisternivå. Dessutom behöver barnmorskevetenskapen utvecklas i vårt land och utbildningen följa EU-direktiven för barnmorskor. Utbildningsnivå, status och lön bör följa längd och innehåll på utbildningen.